100 träningspass!

Ett av mina träningsmål för året var att genomföra 100 pass. Enbart ombytta aktiviteter har räknats, tex en joggingtur, ett styrketräningspass eller ett yogapass. Ingen ridning, inga promenader och sånt.

Idag är det den första oktober. Och idag gjorde jag mitt 100:e träningspass för året. Ett ganska mesigt och lugnt pass på nya, fina Tenton på ÖK blev det.

img_4736

Visst betyder det att jag kan ligga i soffan resten av året och äta ostkrokar?

img_2654Ett annat av mina träningsmål för året var att klara av att göra en chin eller pull up. Ostkrokarna kommer säkert att göra susen för det träningsmålet!

 

Oh no

Jag promenerade hem från Emily efter firandet, för Tomas skulle handla och greja. Och när man går så måste man förstås ha på Pokémon Go, för annars är det ingen idé att gå. Och så kan man ju lika gärna sätta på en incense, som lockar till sig Pokémon.

Efter 10 sekunder så dyker den här upp:

img_4540

och alla ni som spelar vet hur lätta de är att få tag i! Det här var första gången som jag såg en.

Efter ett antal hallon och ultrabollar så sa han hejdå och sprang vidare. Vilken besvikelse.

26 år

Idag fyller världens bästa Emily 26 år!

img_4534

img_4539

Det firades genom att hon bjöd på smörgåstårta och tårta. Och så fick hon paket förstås!

img_4536Här i en jättefin poncho som hon fick av sin moster.

img_4538

och så fick hon lite klättergrejer.

En trevlig kväll var det, även om det ibland kan vara lite hopplöst att samla familjen mellan alla möten, stallfix, jobb och festliga aktiviteter. Men om man umgås lite i skift så funkar det.

Springa en mil?

Egentligen har jag ju inte brutit löftet till mig själv, för jag har ju faktiskt inte sprungit en mil. Jag har tagit mig runt Tjejmilen, men eftersom jag gått en hel del så känns det konstigt att säga att jag har sprungit Tjejmilen. Men vad ska jag säga? Att jag har gåggat en mil? Det är ju det mest sanna, men alla förstår inte vad gågga är för något. Världens bästa ord för övrigt.

Jag tror jag väljer att säga att jag har deltagit i Tjejmilen. För så var det ju. Jag startade, och jag gick i mål. Att springa en mil, det ligger faktiskt lite längre fram. Men det kanske får sättas upp på min Bucket List?

Tjejmilen 2015

Tjejmilen

Jag hade lovat mig själv att aldrig springa en mil. Men av någon konstig anledning så blev jag ändå anmäld till Tjejmilen 2016. Tydligen så tyckte jag att det var en bra idé trots usla förutsättningar.

När vi anmälde oss så var det ju 8 månader kvar, men den tiden försvann ju ruskigt fort och formen var inte alls så toppad som planen var. Vi var 4 tjejer som var anmälda tillsammans, men 2 ramlade bort på vägen pga skador, så det blev bara jag och Maria kvar som sprang.

Jag och Tomas åkte ner till Stockholm redan på torsdagen, så vi hann ha 2 dagar av god mat, stadsvandring, social samvaro med storasyster och lillasyster, och Maria och Torgny.

IMG_4487

IMG_4489

På lördagen var det dags för Tjejmilen! Min förhoppning var att kunna jogga långsamt ca 80% av sträckan, och promenera resten, uppdelat i rätt många pauser. Första 1,5 km gick ganska skapligt, men sen var jag tvungen att gå en liten stund. Resterande del av loppet så sprang jag några minuter och gick 1-2 minuter.

Runt 6-7 km så tänkte jag: ”det här var ju kul, jag ska nog vara med nästa år också!” Och så sprang jag lite fortare. Men då tog orken slut ganska fort förstås, så jag var tvungen att gå igen.

Visst var det jobbigt, och visst kändes det ganska hopplöst när det kom världens längsta uppförsbacke runt 9 km, och nog var benen ganska stumma där på slutet. Men jag blev aldrig så där uppgivet less som jag trodde att jag skulle bli.

Och vips så var jag i mål! Eller kanske inte vips, men efter 1 tim 19 minuter i alla fall. Den tiden är förstås ingenting att skryta med för en löpare, men för mig och för de förutsättningar som jag hade det här året så är det en bra tid!

IMG_4498

IMG_4505

Vi firade milen med en hejdlös mängd mat, tillsammans med goda vänner.

På söndagen så promenerade vi till fotografiska muséet, för jag ville se en fotoutställning där. När vi gick därifrån så tyckte vi att det här var en bra väg att gå:

IMG_4508142 trappsteg enligt skylten. Mina lårmuskler var så trötta, så trötta, men jag tog mig upp ändå. Och sen gick vi lite till.

Nu har det gått några dagar, och benen börjar kännas ganska återhämtade. Nu är jag sugen på att springa lite igen. Träning inför Tjejmilen 2017?

 

Springlåtar och springtankar

Visst är det länge sedan ni fick något bra tips på en springlåt?

Det här är mina favoriter just nu:

 

Ni ser kanske det gemensamma temat? Jag har av någon konstig anledning massor av vattenlåtar på min lista. Måste bero på att jag blir så varm när jag springer att jag gärna skulle slänga mig i ett hav någonstans.

Jag har bytt springskog ett tag. Förut sprang jag mycket i I20-skogen, men nu har jag återgått till Gammlia. Idag gav jag mig på 5 km-spåret för första gången. Enligt vissa spårkartor så finns det inget 5 km på Gammlia, men när man väl är där så är det fint skyltat och går alldeles utmärkt att hitta. Det är backe upp och backe ner. Ni som följt mig ett tag vet ju hur mycket jag hatar uppförsbackar, men fördelen med dem är ju att det sedan går lika mycket neråt som det har varit uppåt!

IMG_4445 IMG_4447

Jag gick i nästan alla uppförsbackar. En av dem tog säkert 5 tunga minuter, den tog aldrig slut. Men sen så var det bara ner och ner och ner. På ett ställe var det så mycket ner att jag gick för att jag inte skulle ramla, så mycket lutade det.

Tankar jag fick under löpturen:

-det är ju ganska skönt att springa

-vad kul det ska bli att springa tjejmilen

-oj, är det redan slut?

Blandat med det vanliga ”fan, vad jag hatar uppförsbackar” och ”jag är nog sämst i världen på att springa” förstås. Man ska ju inte överdriva.

The bucket list

alltså saker man ska göra innan man dör. Jag har haft några saker på min lista, förutom det där uppenbara om att skaffa familj, ett bra jobb och sånt:

-att få bo i ett rött hus på landet
Check. 10 år bodde vi där. Jag älskade att bo på landet, men var sak har sin tid. Nu är huset sålt och vi bor i lägenhet, och stormtrivs med det.

011-225x300

Jag försökte hitta en bild där man ser mer av huset, men det är bara hästar på alla mina bilder…

-att få ha en kull med kattungar
Check. Vår fina katt Myra fick 2 kullar med ungar, 4 resp 6 stycken underbara kattungar! Jag kunde sitta i timmar och titta på dem. Alla borde få ha en kull med kattungar någon gång i livet!

-att ha en egen häst
Check. Vi har hunnit ha ganska många hästar vid det här laget, så på pappret har jag ägt flera stycken. Men då är de ändå köpta för att vara tränings- och tävlingskompisar till döttrarna, och jag har bara ridit ibland. När vi köpte Frodo för fyra år sedan så var det första gången som vi letade en häst som skulle passa till mig också. Så även om det är Emily som har tränat och tävlat honom mest så är han min också! Linghon är också till hälften min. En helt egen häst vill jag inte ha längre, det tar alldeles för mycket tid.

IMG_4048

Fina Frodo med de kloka ögonen

IMG_4049

Fina Linghon med ännu inte riktigt lika kloka ögon

-att ha en hund
Check. Vår fina Jazzie, som vi fick ta bort alldeles för tidigt.

100803-3261-200x300

-att se Bruce Springsteen
Check, för det fick jag göra i måndags! En helt makalös konsert. Jag tror han välte hela Ullevi! Jag har längtat sedan 1985, då jag ville se honom men inte hade möjlighet.

IMG_4001 IMG_4005

-att åka till Wien och se spanska hovridskolan
Det har jag inte gjort än. Planen är att göra det när jag fyller 50 om några år. Det har jag längtat efter sedan jag var kanske 10-11 år, och läste den här boken:

0_3091574229931328781

Ja, jag vet att det är ganska mycket djur på min lista, men det är för att förutom familjen så är djuren meningen med livet! Men eftersom min plan är att leva ungefär lika länge till som jag har gjort hittills (46 år) så är det dags att fylla på listan! Förslag?

 

4 år

Idag är det exakt 4 år sedan som Frodo kom till oss.

1048641_10200441258093802_1077258009_o

Och inte blev det som vi hade tänkt oss, för det blir det väl aldrig när man köper häst. Det blev krångligare, mer jobb, svårare men också roligare och bättre än vad vi hade trott.

Frodo-på-surf-300x198

Frodo är en häst som kryper in i hjärtat på en, på ett sätt som det inte går att stå emot. Där biter han sig fast och kommer alltid att finnas!

Nu borde han ha varit hos en förmedlare söderut. Men det blev inte så heller. Istället står han på Hippo igen. Och fast det inte var planerat att bli så här, så känns det skönt att ha honom hemma igen, och jag känner hur jag längtar efter honom när jag inte är i stallet.

IMG_1909

Det finns antagligen någon mening med det här också.

Dagens spartips

Att det är svindyrt att ha häst, det vet alla som har provat. När någon frågar hur mycket det kostar på riktigt så försöker man byta samtalsämne, för det vill man inte tänka på.

Men det går ju att inte bli ruinerad på hästar:

När du ska köpa häst, välj då inte en som äter 16-20 kg hö per dag.
Eller en som förbrukar minst 12 säckar spånpellets i månaden.

För den som inte vill lägga varenda öre på hö och spån så har jag en av världens finaste hästar till salu. Han äter högst normala mängder hö och är renlig i boxen.

Frodo-på-surf-300x198

Att han dessutom är snygg, välutbildad, kul att rida och världens snällaste, det får man på köpet!

Blodomloppet

Ikväll var det dags för årets Blodomlopp. Jag var med i lag tillsammans med Sävar hälsocentral, och planen var att springa 5 km med tidtagning. Men sent idag så insåg jag att jag var anmäld till promenad 5 km, alltså utan tidtagning. Och det var för sent på dagen för att kunna ändra det.

Men jag tänkte att det inte gjorde så mycket. Eftersom konditionen rasade totalt i vinter pga sjukdom och medicinering så gör jag rätt usla tider. Då kan det ju vara skönt att de inte ligger för offentlig förnedring inför hela världen.

Så med felaktig nummerlapp så anslöt jag mig till alla 3000 som skulle jogga 5 km. Ställde mig ganska långt bak. Spåret gick i skogen där jag normalt brukar springa, men i vanliga fall så är jag ganska ensam där.

Även om man inte får sin tid registrerad så går det ju utmärkt att mäta själv. Så jag satte på mig min pulsklocka, och så slog jag på och av den vid start och mål. Om man inte har mätt hur man har sprungit så räknas det inte!

Jag har gått rätt många gånger, men mellan gångsträckorna så fanns det stunder som det kändes ganska bra! Jobbigt som f-n förstås, men redan vid 2 km så insåg jag att det gick fortare än vad det gjort på många månader! Fördelen med att springa långsamt är att det inte är så trångt i spåret!

IMG_3718 IMG_3720

Mitt mål för dagen var att göra 5 km på under 42 min, det kändes rimligt med tanke på hur det har gått senaste veckorna när jag sprungit. Ett drömmål var att komma under 40 minuter. Så gissa hur nöjd jag var när jag passerat mål och stannade klockan på 37.40! För mig var det ett stort, stort steg i rätt riktning.

IMG_3722

Efteråt blev det en trevlig fikastund med Sävargänget. Det regnade lite på oss, men det gjorde ingenting!